Inte alls lätt ibland. Ibland så kommer det dagar då man bara vill dra långt bort, dagar då man känner att livet är så jävla svårt och komplicerat, det tycker vi alla någon gång.

 

Men helt jävla ärligt så ska jag lägga ner det där tänket nu, ens problem är fan inte klassat som ett problem ens, hur kan vi vara så bortskämda??! ursch vad jag skäms!

 

Jag gnäller för att jag är trött, för att jag har ont i ryggen, för att jag har mindre pengar än vanligt pågrund av sjukskrivning, jag slösar pengar på strunt, stökigt hemma, min telefon är trasigt, känner mig bajsnödig...... haha du fattar!

 

På riktigt, det finns människor som är allvarligt sjuka, har inga pengar alls, måste kriga för överlevnad, har inget hem att städa och ja har ingen toalett att gå på eller ens toapapper..

 

Visst det är inget vi kan göra så mkt åt för tyvär så ser vår värld så ut och jag önskar att lilla jag kunde göra något. Men det minsta jag skulle kunna göra är iallafall att sluta gnälla. Helt ärligt så mår jag jävligt bra och har alltid gjort, mina problem är inte ens problem i resten utav världen och det är inte era problem heller ni som gnäller över samma saker som mig eller känner igen sig i det hela :P

 

Vi har det bra i Sverige, tyvär finns det många sjuka här som också behöver styrkekramar.

 

Det finns så mycket sorgligt i världen, massa styrkekramar till alla barn som inte längre har en familj, mat eller välmåendet kvar.

 

Det finns så otroligt mycket man vill göra men man varken kan eller har inte kundskapen tilld det. Det är så mycket jag skulle vilja skriva mer om just denhär punkten men är tyvär så jäkla kass på formulera mig, inte stava kan jag heller för den delen. Nej men blä vad jobbigt det är att börja tänka på sånthär.

 

Iallafall det jag skulle komma fram till är att från och med nu ska jag sluta klaga och tänka en gång till och tänka på dem som faktist har det sämre. Hoppas ni är med mig! :)