Innan jag Ens hinner börja skriva, meningen som jag hade tänkt att skriva. så känner klumpen i magen och tårar komma.

Det är helt sjukt att det är 8 månader sen. Mer än ett halvår, ändå så kommer jag ihåg varje detalj från den dagen. Den absolut värsta dagen jag någonsin haft i mitt liv. Aldrig har jag upplevt en sådan smärta i mitt hjärta och sorg, den smärtan och sorgen sitter kvar och skaver. Men det som gör så jävla helvetes ont varje dag är att jag saknar dig jämt och så fruktansvärt mycket!

Förstår att folk tycker säkert att jag tjatar och över driver. Men jag älskar verkligen hunden, jag uppfostrade honom sen valp, lärde honom saker, jag gick typ 4km (om inte mer) promenad trots snöstorm i halvmeter snö BARA för han tyckte det var hur roligt som helst att plumsa i snön, han har sovit på min arm sen valp, han har varit min allra närmaste och bästa vän. För mig så var han som mitt barn, det jag kan säga är att känna på Att förlora sitt barn Så skulle jag inte kunna leva, för så som jag känner för Ison... Det gör så jävla ont!
Jag älskade och älskar
honom av hela mitt hjärta även om han inte är hos mig längre.

Idag så när jag tänker på honom så blir jag så himla glad men sen blir jag ledsen. Jag tänker på hur bra du var och så jävla fin, den gladaste och med det stora hjärtat utav guld. Men du har det så bra där du är nu springandes på ängar med massa gocart däck och bil däck, pinnar och fotbollar. Jag ser framemot när vi träffas igen och jag får krama och pussa på dig.

Det är så mkt mer jag skulle kunna beskriva min sorg men då skulle det bli en hel bibel.
Jag vill iaf säga förlåt för mitt tjat och prat, vet att det är mkt.
Meeeeeen Han var och är fortfarande min ögonsten som springer runt i mitt huvud varje dag och som jag drömmer om när jag sover.

Sov gott <3