Blogg design...
My day! /
0 Kommentarer / 2013-01-14, 07:11:00
Så jädrans svårt är det vell inte att få en snygg design så man själv står ut med att läsa sitt eget inlägg.....
Har försökt och kollat runt på internet om gratis designer man kan ladda ner och så vidare. Jag hittar verkligen ingen jag står ut med haha, måste vara kräsen som fan trots bloggen är för mig och mina närmaste!
Det jag har förstått är ju att jag vill ha den enkel men ändå inte tråkig, enkelt är lixom tråkigt?!
Den som jag har nu är ju skit ful... men enkel, färgen får mig att vilja spy och är jävla skit tråkig!
Har försökt få till den som min första blogg, då trivdes jag. Fick också fina komentarer för den! Meeeeen hittar inte grunden vet inte heller hur jag gjorde och jag orkar fan inte tror jag fick kämpa som fan... Vill bara lägga in den så är det klart sen ^^ lat..
Någon som vet hur man får tillbaka sin gamla blogg????????? Går de om jag redareat den?????? :(
ADHD
My day! /
1 Kommentarer / 2013-01-11, 02:01:00
Här kommer ett sånt här nattinlägg, har ju sovit hela dagen då jag är sjuk så kan inte sova nu...
Iallafall... kikade runt lite bland olika bloggar och hamnade på en tjejs blogg vid namn Ida (om ni klickar på namnet Ida kommer ni till hennes jätte fina blogg).. Kollade på hennes vad ska man kalla det, meny? Ja iaf, så står det ADHD, eftersom jag själv har diagnosen ADHD så ser jag just det och faktist så intresserar andra människor med samma diagnos, just för att vi är så olika men vi förstår varandra mycket mer än om jag ska sitta och berätta vad ADHD är och hur det påverkar än själv för en människa som inte har diagnosen...
Jag var tvungen att kopiera Idas text som hon skrivit, lite fakta men också hennes känslor kring det hela.
Det jag känner till den här texten är först och främst att jag förstår henne så ganska precis, det är som om hon tagit vissa meningar från min mun fast förklaringen är på ett enklare och rakare sätt.
Något som jag faktist blir väldigt berörd utav är att hon skriver att hon känt sig missförståd utav människor runt omkring henne, inte att man varit galen eller något utan just det prickar rakt in i bröstet på mig just för att jag vet exakt den känslan hon syftar på...
Så här skrev Ida...
På tal om våld.. Jag tänkte berätta lite kring mina känslor gällande min ADHD. Just ordet våld är det väldigt många som förknippar med ADHD, folk har förutfattade meningar och tror att alla med ADHD är bråkiga, aggressiva och våldsamma. Det är dessutom väldigt vanligt att folk förknippar ordet ADHD med småpojkar i 3-10 års ålder som är överallt och ingenstans samtidigt, pojkar som är bråkiga, slåss, ljuger och är riktiga små pain in the asses! Men sanningen är den att även kvinnor lider av ADHD som förövrigt räknas som ett funktionshinder och delvis som invaliditet. Sistnämna odet stryker jag för jag tycker det låter värre än det är.
Det finns olika typer och olika grader av ADHD och i regel skiljer det sig mellan kvinnor och män. Män brukar ha mer utåtriktad ADHD medans kvinnor har den mer innåtbunden. Självklart finns de fall där kvinnor är som män eller män är som kvinnor... Jag är ett sånt fall.
Min ADHD är mer utåtaggerad och det syns med andra ord mer tydligt på mig att jag har det, än vad det brukar synas på kvinnor egentligen. Allting är så klart individuellt. Min ADHD anses som grav/svår enligt utredningsläkaren att dömma.
ADHD behöver nödvändigtvis inte vara det som många tror, att man är bråkig, att man inte kan sitta still, att man är klassens pajas eller att man ständigt måste ha nått att göra. En människa med ADHD kan ha sin hyperaktivitet innåt (vanligare hos kvinnor), alltså i huvudet. Vilket innebär att man kan känna en sån enorm stress över alla saker man har att göra så man blir utbränd i kroppen före hjärnan hunnit ta in allt och sätta kroppen till det fysiska arbetet där man verkligen utför det man behöver få gjort. Det innebär att en människa med ADHD faktiskt KAN SITTA STILL fast hjärnan arbetar som om man gjort fem gånger så mycket som en vanlig människa. Hänger ni med?
Många kvinnor (vissa män) som lider av den typen av ADHD blir från början missbedömd då dom istället för diagnoser som kraftig stress eller deppressioner. Ångest, paniksyndrom, stress och deppressioner är mycket vanliga syntom hos dom som lider av just ADHD.
Jag har stunder när min ADHD vänder sig innåt, så min stress ovh ångest blir så kraftig så jag knappt orkar överleva. Jag blir så frustrerad och förbannad över att min kraft till saker bara tynar bort innan jag hunnit få dom gjorda men till större delen av tiden så vill jag alltid ha något att sysselsätta mig med, jag blir rastlös, pratar för 18 personer, blir stressad, lätt arg och lätt lessen. Att jag blir arg innebär nödvändigtvis inte att jag är våldsam även om de faktiskt hänt att jag i ren ilska har stått och slagit min soffa eller min vägg (alltid döda ting så klart). Jag har svårt att uppfatta saker rätt och jag har svårt att förstå saker när det blir för mycket på samma gång och det i sin tur har gjort skolan till ett omöjligt ting för mig.
som exempel; Vi kanske har läst geografi i skolan och vi ska lära oss olika länders plats. Läraren visar grekland på kartan och jag sitter och anstränger mig hårt för hur jag ska komma ihåg det här. Jag sitter i mina egna tankar och funderar ut att "okej, grekland ligger till höger om blablabla och nedanför blablabla..." när jag sen är klar i mitt huvud med det och börjar uppfatta det dom andra pratar om, då har jag redan missat tio steg på grund av att dom var lixom klar med grekland redan tjugo minuter innan. Jag får stress och panik och därmed lär jag mig igenting istället.
Jag har ävöen en tendens att bli alldeles för impulsiv och gör saker utan att tänka på konsikvenserna av det före. Jag fick veta av min utredningsläkare att det också hör till mitt funktionshinder. En människa med ADHD tappar ofta förmågan att tänka i tre steg. Det vill säga Tanke-->Eftertanke av konsikvenser-->Hanling. Utan jag tänker istället på min idé och kommer direkt på att "Jaaa, vilken bra idé, så gör jag..." tills jag sen får konsikvensen.
Men för att lämna hur jag som person funkar så vill jag komma till alla det känslor man har runt omkring allt. Ska jag berätta om hur jag som person är så kommer jag få skriva i evigheter och det ids jag inte nu, en annan gång kanske!
Att ha fått diagnosen ADHD har hjälpt mig mycket, på otroligt många sätt. Jag får svar på alla de frågor jag har haft kring mig själv och mitt beteende. Jag vet inte hur mpnga gånger i mitt liv som min familj frågat "Ida, varför måste du alltid bli så arg. Varför gör du saker utan att tänka efter. Varför tänker du inte på konsikvenserna före du verkställer din handling. Varför, varför, varför...." Jag blir lessen, en stund senare så undrar jag precis samma sak som dom förutom dom gånger då jag inte fattat alls vad dom menat? :O Men nu vet jag, och nu vet dom.
Jag kan nu få mer hjälp med det saker jag behöver hjälp med, saker kan bara bli bättre och livet kan gå i ljusare dagar. Kanske kan jag få den extra hjälpen nu som jag behöver för att klara skolan. Kanske kan folk ha mer förståelse för att en skoldag på 6 timmar för mig är lika med 0,00 i inlärning för då har det blivit för mycket, medans en dag med 4 timmar skola skulle kunna vara lagom för att jag i överhuvudtaget ska kunna lära (i alla fall nu i början). Bättre lära sig något under fyra timmar än att pressa mig för hårt i sex timmar så jag istället inte lär mig nått. MEN nått som är jobbigt är att jag har alltid varit den jag är, kommer alltid vara det.. men bara för att det står fyra bokstäver A-D-H-D på ett papper så ses man plötsligt som en idiot som inte kan ta egna beslut. Arbetsförmedlingen har åsikter, alla har åsikter.. men ingen tänker på vad jag själv anser mitt i allt det där. Men som sagt.. nu kan allt bara bli bättre. Jag får medicin från och med idag och¨på så ätt kan jag bli hjälpt oerhört mycket i min vardag.
Att jag har ADHD gör inte mig till en korkad människa som inte förstår nånting, även om det verkar som att en del gärna vill tro det bara för dom ynka fyra bokstäverna i ett papper. Min allmänbildning kanske inte är så hög på grund av hur min skola har gått men trots det så är jag på väldigt många sätt en både klok, mogen och moralisk ung dam [det där med mogen kan ju i vissa fall falla bort helt och hållet ;)]
Just nu kämpar jag frenetiskt med att få ordning på allt och ta mig frammåt. Fyfan vad skönt! 10 månader senare så är min utredning klar och nu får jag äntligen börja med min medicin som bara kan göra det bättre!
Det finns olika typer och olika grader av ADHD och i regel skiljer det sig mellan kvinnor och män. Män brukar ha mer utåtriktad ADHD medans kvinnor har den mer innåtbunden. Självklart finns de fall där kvinnor är som män eller män är som kvinnor... Jag är ett sånt fall.
Min ADHD är mer utåtaggerad och det syns med andra ord mer tydligt på mig att jag har det, än vad det brukar synas på kvinnor egentligen. Allting är så klart individuellt. Min ADHD anses som grav/svår enligt utredningsläkaren att dömma.
ADHD behöver nödvändigtvis inte vara det som många tror, att man är bråkig, att man inte kan sitta still, att man är klassens pajas eller att man ständigt måste ha nått att göra. En människa med ADHD kan ha sin hyperaktivitet innåt (vanligare hos kvinnor), alltså i huvudet. Vilket innebär att man kan känna en sån enorm stress över alla saker man har att göra så man blir utbränd i kroppen före hjärnan hunnit ta in allt och sätta kroppen till det fysiska arbetet där man verkligen utför det man behöver få gjort. Det innebär att en människa med ADHD faktiskt KAN SITTA STILL fast hjärnan arbetar som om man gjort fem gånger så mycket som en vanlig människa. Hänger ni med?
Många kvinnor (vissa män) som lider av den typen av ADHD blir från början missbedömd då dom istället för diagnoser som kraftig stress eller deppressioner. Ångest, paniksyndrom, stress och deppressioner är mycket vanliga syntom hos dom som lider av just ADHD.
Jag har stunder när min ADHD vänder sig innåt, så min stress ovh ångest blir så kraftig så jag knappt orkar överleva. Jag blir så frustrerad och förbannad över att min kraft till saker bara tynar bort innan jag hunnit få dom gjorda men till större delen av tiden så vill jag alltid ha något att sysselsätta mig med, jag blir rastlös, pratar för 18 personer, blir stressad, lätt arg och lätt lessen. Att jag blir arg innebär nödvändigtvis inte att jag är våldsam även om de faktiskt hänt att jag i ren ilska har stått och slagit min soffa eller min vägg (alltid döda ting så klart). Jag har svårt att uppfatta saker rätt och jag har svårt att förstå saker när det blir för mycket på samma gång och det i sin tur har gjort skolan till ett omöjligt ting för mig.
som exempel; Vi kanske har läst geografi i skolan och vi ska lära oss olika länders plats. Läraren visar grekland på kartan och jag sitter och anstränger mig hårt för hur jag ska komma ihåg det här. Jag sitter i mina egna tankar och funderar ut att "okej, grekland ligger till höger om blablabla och nedanför blablabla..." när jag sen är klar i mitt huvud med det och börjar uppfatta det dom andra pratar om, då har jag redan missat tio steg på grund av att dom var lixom klar med grekland redan tjugo minuter innan. Jag får stress och panik och därmed lär jag mig igenting istället.
Jag har ävöen en tendens att bli alldeles för impulsiv och gör saker utan att tänka på konsikvenserna av det före. Jag fick veta av min utredningsläkare att det också hör till mitt funktionshinder. En människa med ADHD tappar ofta förmågan att tänka i tre steg. Det vill säga Tanke-->Eftertanke av konsikvenser-->Hanling. Utan jag tänker istället på min idé och kommer direkt på att "Jaaa, vilken bra idé, så gör jag..." tills jag sen får konsikvensen.
Men för att lämna hur jag som person funkar så vill jag komma till alla det känslor man har runt omkring allt. Ska jag berätta om hur jag som person är så kommer jag få skriva i evigheter och det ids jag inte nu, en annan gång kanske!
Att ha fått diagnosen ADHD har hjälpt mig mycket, på otroligt många sätt. Jag får svar på alla de frågor jag har haft kring mig själv och mitt beteende. Jag vet inte hur mpnga gånger i mitt liv som min familj frågat "Ida, varför måste du alltid bli så arg. Varför gör du saker utan att tänka efter. Varför tänker du inte på konsikvenserna före du verkställer din handling. Varför, varför, varför...." Jag blir lessen, en stund senare så undrar jag precis samma sak som dom förutom dom gånger då jag inte fattat alls vad dom menat? :O Men nu vet jag, och nu vet dom.
Jag kan nu få mer hjälp med det saker jag behöver hjälp med, saker kan bara bli bättre och livet kan gå i ljusare dagar. Kanske kan jag få den extra hjälpen nu som jag behöver för att klara skolan. Kanske kan folk ha mer förståelse för att en skoldag på 6 timmar för mig är lika med 0,00 i inlärning för då har det blivit för mycket, medans en dag med 4 timmar skola skulle kunna vara lagom för att jag i överhuvudtaget ska kunna lära (i alla fall nu i början). Bättre lära sig något under fyra timmar än att pressa mig för hårt i sex timmar så jag istället inte lär mig nått. MEN nått som är jobbigt är att jag har alltid varit den jag är, kommer alltid vara det.. men bara för att det står fyra bokstäver A-D-H-D på ett papper så ses man plötsligt som en idiot som inte kan ta egna beslut. Arbetsförmedlingen har åsikter, alla har åsikter.. men ingen tänker på vad jag själv anser mitt i allt det där. Men som sagt.. nu kan allt bara bli bättre. Jag får medicin från och med idag och¨på så ätt kan jag bli hjälpt oerhört mycket i min vardag.
Att jag har ADHD gör inte mig till en korkad människa som inte förstår nånting, även om det verkar som att en del gärna vill tro det bara för dom ynka fyra bokstäverna i ett papper. Min allmänbildning kanske inte är så hög på grund av hur min skola har gått men trots det så är jag på väldigt många sätt en både klok, mogen och moralisk ung dam [det där med mogen kan ju i vissa fall falla bort helt och hållet ;)]
Just nu kämpar jag frenetiskt med att få ordning på allt och ta mig frammåt. Fyfan vad skönt! 10 månader senare så är min utredning klar och nu får jag äntligen börja med min medicin som bara kan göra det bättre!
Köpa ny dator!
My day! /
0 Kommentarer / 2013-01-11, 01:07:15
Ja.... Om jag inte börjar lugna ner mig och min älskade dator fortsätter att inte samarbetar med mig så kommer min dator att dö ikväll...
Fick min dator när jag var 16 år av pappa (tack pappa!) MEN jag är snart 22 år nu.... Igentligen tror jag att det är en skitbra dator men saken är den att den har tappat skruvar.... vissa knappar fungerar inte (högerknappen, damp!).. Seg som fan och det beror säkert på massa jävla virus för den har inte varit såhär.... Den ser också jävigt äcklig ut, äter ofta mat eller godis framför datorn....
En stationär skulle nog passa mig bäst, så slipper man vara klumpig och tappa den i backen..
Synd att det blir svårt att ta med sig den :P
Men när gör man de lixom, har ju mobilen nu ?
Synd att det blir svårt att ta med sig den :P
Men när gör man de lixom, har ju mobilen nu ?
Jaja, dyrt är det att köpa en ny bra iaf, ca 9-10 000,- YAAAAAAAAAAAAAAAAAY!
Tänker nog fundera lite till på en ny dator...
Sjuk...
My day! /
0 Kommentarer / 2013-01-10, 20:46:00
Japp... Första sjukan för i år! Bara för att jag ba "jag har inte varit förkyld på hela året blablabla".............Dagen efter, förkyld. Nyser seriöst varje 5 minut så tro mig tänker inte röra en fot utanför min bunker!
Men här kommer några anledningar till varför jag bloggar om att jag är sjuk som borde vara det mest intressanta i hela världen, damn vilken lång mening!
1. Jag tycker synd om mig själv och önskar jag hade mamma eller mormor här som pysslade om mig...
2. Har bombat instagram redan....
3. Vad kan man mer göra ens efter ha gjort allt tråkigt hemma?
4. Satan så tråkigt jag har!
5. Det suger att man inte kan träna när man är sjuk...
6. Nu har jag glömt om vad jag tänkte att det skulle vara för lista...
7. Det skulle vara en annledningslista till varför jag bloggar om att jag var sjuk.. Men det blev en funderingslista ist!
Så ni som är friska gå ut och lek i snön eller något..
peace out!
Ruffen
