Som säkert alla redan vet så är det slut mellan mig och min pojkvän.. men pallar inte sitta och skriva massa skit på facebook för det gör verkligen föör ont just nu! Nog för att jag insett att det kommer bli bäst för mig såhär i längden men vi har ju trots allt haft tre fina år tsm till och från.
Men på något konstigt sätt accepterar jag detta, jag gråter men det är lixom lugnt. Jag känner dig bäst av alla och jag tror att vi känner precis likadant, nog för att det gjorde ännu ondare att skriva detdär likaså tanken att någon annan ska ligga i dina armar...

Jag har sagt det till alla andra att det inte är det att jag är rädd för att vara ensam eller inte tror att jag kan hitta någon annan, tro mig jag vet att jag kan det. Det har bara råkat vara så att denhär killen ville jag ha för alltid! Det dig jag har trivits med och verkligen känt för, jag har inte sett någon annan på det sättet när jag tittade på dig.

Men det är slut nu vilket kanske är lika bra eftersom jag vet att det kommer komma en tid som skulle ta död på mig då jag skulle få vara ifrån dig. Det är nog också lika bra för jag har så många sår som sitter kvar och skaver som måste få läkas och glömmas. Just nu vill jag bara glömma. För jag kommer att klara mig det vet jag men det kommer ta tid känner jag.

Funderar även på att åka tillbaka till Stockholm eftersom att jag är ganska så säker på att jag kommer möta dig någonstans, jag är inte rädd för dig men för det jag kanske kommer att se med dig, något som skulle få mig att gråta på plats...

Det värsta är att det är dig jag brukar gråta för, ingen annan... over and out.

http://youtu.be/njwvIPJlPN0

http://youtu.be/I5sCg9lWBHk?hd=1